”Jag är säker på att om det är någon som kan fixa det här så är det du”, sa han. ”Ingen är som Sandrine!” 

Hemtjänstchefens blick på Sandrine är vädjande. Som så många gånger förr. Alla andra i personalstyrkan har påstått att de ”inte har tid” att besöka Solle, en vresig man som hotas med vräkning om det inte utförs en kraftfull sanering av lägenheten där han bott i mer än trettio år och där odören, ohyran och attityden ökat successivt.

Sandrine tar sig an besöket. Hon älskar sitt jobb och sitt liv och tycker det mesta i livet handlar om att ha rätt inställning. Andra skulle säga att hon ständigt blir överkörd – av chefen, kollegorna, sin dotter och sin exman.

Änklingen Solle vill absolut inte att Sandrine städar eller rensar bland hans saker. Ingenting får slängas. Sandrine gör som hon alltid gör, pratar käckt och försöker få honom på bättre tankar. Men även det gör Solle rasande: ”Det är något fel på dig. Ingen kan vara på det där sättet. Både mesig och glad, du är som en jävla spratteldocka.”

Men så dör Sandrines bästa vän Mitra och något händer med Sandrine. Hon får nog av att bara vara till lags och aldrig kräva något tillbaka. Inspirerad av Solle sätter hon för första gången ned foten. Och det är bara början …