Klockan var bara kvart i nio, och Idas första klient för dagen skulle inte kommer förrän om drygt en timme. Därför passade hon på att smita in på Kaffebrenneriet för att äta frukost och samla tankarna. Hon beställde en quiche med spenat och fetaost och en kopp kaffe, satte sig vid fönstret och tänkte på Sigurds sms. Efter flera års tystnad har han nu hört av sig och vill ”prata lite”. Vad menar han?

Sorgen har börjat gå över i ilska. Ida har sparat alla sms med sonens absurda anklagelser och alla meddelanden som hon skickade till honom. I åratal har hon försökt reda ut vad som blivit fel mellan dem, bönat och bett och grubblat utan att få några svar. Hon lägger handen mot nyckelbenet och efter bara några sekunder lugnar sig pulsen. Sedan Idas mor dog har hon tagit plats i Idas bröst, inte i hjärtat, utan någonstans bakom nyckelbenet. Där finns hon kvar, som en stillsam men alltid skärskådande röst. Det var ungefär ett år innan modern blev sjuk som Sigurd började dra sig undan, och på begravningen hade han helt ignorerat Ida.

Till en början var anklagelserna ganska milda. Han hade inte känt sig sedd, berättade han. Ida var ju trots allt parterapeut och har försökt att se situationen utifrån. Om det gällde en klient hade hon antagligen utgått från att allt var mammans fel. Att det ojämna maktförhållandet mellan förälder och barn gjorde föräldrarna ansvariga. Men nu när hon själv var utpekad, ja, då blev det så klart svårare …

När Sigurd träffade sin blivande fru Silje skar det sig snabbt mellan kvinnorna. Sigurd hade kallat Ida gränslös, kontrollerande och påträngande.

Nu när han vill att de ska ses och prata finns det också två små barnbarn med i bilden. Ida har knappt fått träffa dem men vill gärna bli insläppt i värmen igen. Hur ska hon undvika alla fallgropar så att de kan hitta tillbaka till varandra?