Kristianstad, 1900-talets början. Fabriksvisslan ljuder medan Klara springer mot Yllan, Skånska yllefabriken. Hon bannar sig själv för att hon är sen. Hennes yngste son, ettåringen, var olyckligare än vanligt när hon lämnade honom och hans båda syskon hos grannfrun. Hon fick bryskt slita sig loss. Klara vill varken dra till sig förmannens uppmärksamhet eller bli föremål för diskussion bland de andra väverskorna för att hon sinkar dem och därmed förstör ackordet, men när hon får syn på fallfrukten under det stora äppelträdet vid fabrikens huvudingång tvärstannar hon. Färsk frukt utan kostnad är ovärderlig.

Ett öronbedövande slammer följer Klara när hon hastar genom fabriken med flera äpplen undangömda i fickorna. Elin, Märta och Amalia är redan igång vid vävstolarna där dammet från ullen virvlar upp och gör luften tung att andas.

”Det är passande att dyka upp nu, fröken Olsson?” Klaras ögon smalnar, hon ogillar verkligen den unga Märta och hennes nedlåtande kommentarer. Märta insinuerar att Klara inte längre är fru med anledning av Gustafs långvariga frånvaro. Att hennes make rest till Amerika och ännu inte skickat efter Klara och barnen som han lovat.

”Fäst ingen vikt vid henne”, ropar Elin för att överrösta slamret. Hon är yngre än Klara men har ändå betydligt mer mål i mun. Hon är en duktig väverska men är nyfiken och framåt och drömmer om en framtid långt utanför fabriksgrindarna. Och när den intriganta Märta en tid senare plötsligt är spårlöst försvunnen är det Elin som till varje pris vill försöka ta reda på vad som kan ha hänt henne.
 
Det visar sig snart att det fruktansvärda Märta råkat ut för även drabbat många andra. Och att den som med största sannolikhet står ansvarig är en man med mycket stort inflytande på fabriken. Vågar väninnorna gå samman och skapa förändring, eller riskerar de då att förlora allt …?