Det kom ett brev från München

Ludvig Rute är inte bara stenrik, han är också känd för att vara en riktig skitstövel. Eller som Lars tänker om sin äldsta bror: ”att umgås med Ludvig är som att ha gonorré i själen”. Den näst äldste brodern Leif är en belevad och homosexuell filosofidocent, medan Lars själv alltid har hamnat lite i skuggan av sina syskon. Efter två sådana praktgrabbar som Ludvig och Leif såg fadern ingen poäng med en pojke till i familjen. En klen typ dessutom, som var kinkig och kissade i sängen långt upp i åldern. När så lillasyster Louise till slut kom blev hon naturligtvis familjens prinsessa. Numera är hon en arbetslös skådespelerska och ensamstående mamma, som gärna sveper några glas vin för mycket.

När Lars svänger in på uppfarten till huset i Sillingbo, tycker han att det stora trähuset ser ut som en gammal byskola, och det är mörkt som i graven runtomkring. Så öppnas ytterdörren, och i en gloria av ljus på stentrappan står en kvinna i lång röd klänning och tar emot gästerna. Det är Ludvigs tidigare modell och numera livsledsagarinna, Catherine. På vissa sätt är hon lika malplacerad som en skördetröska i en kyrka under den här familjesammankomsten. Men hon vet vad som förväntas av henne som värdinna, och så snart alla syskonen kommit bjuds det på franska viner och fantastisk mat, och kvällen förlöper i ett behagligt rus. Det är först morgonen därpå som anledningen till inbjudan uppdagas. Ludvig samlar sina syskon i konstgalleriet, där det vankas en hel del avslöjanden och obehagligheter …

Och när mörkret faller den andra natten är det en helt annan stämning i huset. I skydd av mörkret begås ett mord …