Poliserna som först kom till platsen trodde att det var ett självmord. De hade beordrats åka till ett radhus på Söndagsvägen 88 i Hökarängen söder om Stockholm. En ung man mötte dem utanför huset förklarade att det fanns en död människa på övervåningen i huset och att det var hans fästmö, den arton år gamla Kickan Granell. Han berättade att de några dagar tidigare kommit tillbaka från en semester i Spanien och att de skulle ha träffats dagen före, men då hon inte svarat i telefon hade han åkt hit och hittat henne död i sängen.
I det välordnade radhusets ena sovrum påträffade poliserna mycket riktigt den unga blonda kvinnan död. Hon hade lakan och filt uppdragna till bröstkorgen och var naken. Två tablettburkar i rummet bekräftade det de redan trodde, att hon hade tagit livet av sig. Men en märklig sak var att sladden till telefonen var avklippt. De två poliserna ville rapportera det hela som ett rutinmässigt dödsfall, men vakthavande tyckte att det var något märkligt med den unga kvinnans död. En brottsplatsundersökning tillsattes. De gjorde flera anmärkningsvärda fynd i det välstädade radhuset. Snart stod det klart att det var fråga om ett mord. Ett sexualmord. Men hur hade Kickan egentligen dött?
En stor utredning drogs igång och leddes av den erfarne kriminalkommissarien GW Larsson, chef för första roteln. Man visste att de första 48 timmarna av en utredning var avgörande och man satte igång direkt med dörrknackning och att ta kontakt med alla i Kickans närhet. Fanns någon koppling mellan Kickan och hennes mördare? Kanske fanns han rent av bland hennes vänner och bekanta?
Mordet väckte sensation i sommar-Sverige och skapade svarta tidningsrubriker och uppmärksammades i TV. Det var skrämmande att någon i denna sommaridyll kunde bli överfallen och mördad i sitt eget hem. Tipsen strömmade in. Sållades, granskades, kontrollerades. Men förgäves. Ända tills …