Den namnlösa huvudpersonen upplevde sitt första självmord när hon bara var tretton år gammal. Själv vill hon begravas mellan de höga bergen i den östgrönländska staden Tasiilaq, där gravstenarna utan namn på kyrkogården i Blomsterdalen är täckta av blå, röda och rosa plastblommor som tyst skriker i den vita snön. Hon har precis börjat på universitetet i Århus. Världen ligger framför hennes fötter, men ingenting känns rätt och mörkret sluter sig allt tätare runt henne.

Blomsterdalen är en djävulskt våldsam, men också gripande och poetisk roman om tillhörighet, kärlek, vänskap och sorg – och om att leva i ett samhälle där ingen pratar om de döda.

Ur Nordiska rådets jurys motivering: ”Blomsterdalen handlar om kärlek, om vänskap och om att vara en del av ett postkolonialt samhälle. Det starkt berörande verket ger inblick i grönlänningarnas liv i dag, och i de trauman som ständigt sätter djupa spår i vardagslivet.”