Köpenhamn 1830-tal. Staden plågas av fattigdom, sjukdom och politisk oro. Den unge författaren Hans Christian Andersen är fattig som en kyrkråtta, hans skrifter har sågats vid fotknölarna och nu han dessutom gripits misstänkt för ett bestialiskt mord på en sköka – Anna. Hennes kropp har precis dragits upp ur den smutsiga kanalen och ett vittne har pekat ut honom. Han besökte visserligen Anna kvällen innan, men bara för hon skulle stå modell för honom när han klippte pappersdockor. Aldrig att han skulle kunna göra henne illa.

– Av med huvudet, ropar någon i folkskocken. Fler stämmer in. Av med huvudet! Av med huvudet!
Folk både skriker och skrattar. Det är teater, ett spektakel med honom som skurk. Polismästaren flinar, trycker in honom i en droska som kör honom till stadens fängelse. Stanken är vidrig. De intagna ännu värre – bara dårar och råskinn. Det här överlever han aldrig. Hans Christian är en klen särling som gör folk obekväma; han påminner om en fågelskrämma med sina långa smala storkben, stora näsa och höga hatt.
Men han har tur – hans vän herr Collin lyckas övertala polismästaren att ge honom tre dagar i frihet. Lyckas inte Hans Christian att hitta någon annan gärningsman kommer hans huvud snart att ligga på huggkubben.
Tillsammans med den mördades syster Molly – både gatusmart och envis – ger han sig ut på en mördarjakt som tar dem genom Köpenhamns trånga gränder, avgrundsdjupa latriner, stökiga värdshus och kullerstenar stänkta av fett och blod.
Samtidigt vandrar en mördare fri i skydd av sin vackra fasad. Hon är på jakt efter någon som kan stilla hennes våldsamma begär. Och hon har gått över lik förut för att få det hon vill ha …