”Ett vackert hus, men precis som asken i legenden har det stått stängt i många är. Blir det du som öppnar den, kan man undra?” Det är den första frågan Helena får som nyinflyttad i det mytomspunna huset Pandora, som hon ärvt av sin gudfar. Huset är det äldsta i trakten och ligger i Kathika, en oas med olivlundar och vinodlingar. Ingen har bott här på länge, så när Helena och två av hennes barn flyttar in är det något som alla i byn snart känner till. Och det har alltid gått många rykten om husets mytomspunna historia ...

Som tonåring tillbringade Helena en oförglömlig sommar här hos sin gudfar Angus och hon minns huset som ett palats. Nu när hon återvänder är allt en aning förfallet men de tunga, antika möblerna som skeppats dit från England finns kvar och på den långa terrassen ger den vackra pergolan fortfarande skugga under heta dagar. Gamla minnen väcks till liv, och trots att hennes man och deras tredje barn snart ska komma dit, kan hon inte sluta tänka på sin ungdomsförälskelse Alexis. Tänk om han fortfarande finns kvar på platsen som hon så starkt förknippar med honom?

Och så plötsligt står han där, på terrassen. Lika vacker som då, nu med några silverstänk i håret, öppnar han sin famn och båda har svårt att släppa taget. Trots att det har gått tjugofyra år, är det som att tiden har stått stilla. Inne i huset står tonårssonen Alex och blir vittne till återföreningen. Snart sätts en kedja av händelser igång som riskerar att förstöra allt ...

Tio år senare återvänder Helenas son Alex till huset. Ensam. Mycket har hänt sedan han var här sist, men i mitten av trädgården står olivträdet som sägs vara fyrahundra år gammalt. Det står kvar lika orubbligt som då, trots alla omvälvande händelser som ägt rum här …