Är det alltid fel att döda? Kommissarie Barbarotti får ett fall som förbryllar …

Det är försommar i Kymlinge när en idrottslärare hittas död i sin egen hall. Kriminalinspektör Borgsen, kallad Sorgsen, får fallet på sitt bord. Men när ett andra mord inträffar får kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman rycka in. De börjar snart ana att offren kanske också varit förövare …

Det hör inte till vanligheterna att idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling äter pizza. Eller dricker cola. Verkligen inte, om det finns någonting han värnar lite extra om i livet så är det kosten. Men just den här majkvällen är det betygen som ska sättas. Och finns det något mer Allan värnar om så är det att ge eleverna exakt vad de förtjänar. Klockan nio är endast fyra av sju klasser klara och läraren är hungrig som en varg. Således slår han det förbjudna numret till pizzerian och beställer hemkörning. Tjugo minuter senare knackar det på dörren. Men när Fremling öppnar ser han inte något platt pizzakartong, utan en kraftig pistol, i den framsträckta handen. Pistolen ger ifrån sig tre dämpade paff innan idrottsläraren faller handlöst mot golvet.

Om du är ett elvaårigt endabarn och får reda på att din mor dödat din far, då har du ett problem. Med de orden ska kriminalinspektör Borgsen, kallad Sorgsen för sin dystra framtoning, någon dag börja sin självbiografi. Om han bara orkar. Efter pandemin har han åkt på det där som kallas postcovid. Just den här majkvällen har han gått och lagt sig klockan nio och sovit orolig några timmar när telefonen ringer. En medelålders man har hittats död femtio meter från inspektörens dörr, på Tussilagovägen 12 B. ”Men jag är ju så trött”, tänker Sorgsen.

”Tre kulor i kroppen och en oäten pizza”, säger kommissarie Eva Backman. Hennes sambo och tillika kollega Gunnar Barbarotti lägger till att det finns en odrucken colaburk och en femtiolapp också, samt konstaterar att de har noll namn på listan över misstänkta. Det är ingen vidare analys, men fallet är Sorgsens och de båda kommissarierna är bara underhuggare. ”Sorgsen, ja.”, säger Barbarotti och Backman hör den oroliga undertonen.

Men det är först när hon, en bit in i den famlande utredningen, frågar om namnet på en kvinna som äger en katt och får svaret: ”Han var född i Grums”, som Backman verkligen börjar ana hur det är ställt med Sorgsens utmattade hjärna.

Nåja, det är inte mycket mer än tiden som går framåt denna försommar. Men när den trötte inspektören ringer till Barbarotti och Backman en tidig morgon och berättar att det ligger ett nytt lik, denna gång med tillhörande cykel, nedanför hans balkong, tar fallet en ny vändning ...

Tjugo år efter succén Gregorius är det dags för Helgas historia …

Bengt Ohlsson vann både läsarhjärtan och Augustpriset med sin bästsäljande roman Gregorius. I hans nya roman möter vi pastor Gregorius hustru Helga. Hon som var så förälskad i en annan att hon desperat bad sin doktor om hjälp att undkomma makens närmanden. Trettio år senare hör en okänd man av sig – i en chiffonjé har han hittat doktor Glas dagbok. Där finns uppgifter som är både upprörande och skrämmande …  

Bästa fru Berg!
Mitt namn är Hans E Wiedemann och jag handlar sedan många år med antika möbler. Nyligen kom en chiffonjé i min ägo, och när jag rengjorde den fann jag en lönnlåda som öppnades av en fjäder i klaffen. I lådan låg en större ansamling papperslappar. Det visade sig vara en dagbok som jag antar att chiffonjéns föregående ägare har skrivit. Eftersom han är avliden, och inte har några efterlevande, tog jag mig friheten att läsa den. Somliga lappar är daterade, andra inte, men jag har försökt ordna dem kronologiskt efter bästa förmåga.
Dagboken innehåller uppgifter som inte bara är upprörande och komprometterande, både för Er och andra, utan i vissa fall – om de nu stämmer – direkt kriminella.
Jag är övertygad om att dagboken är av stort intresse för Er. Till en början tänkte jag överlämna den till polisen, men av hänsyn till Er vill jag först ge Er en möjlighet att ta del av innehållet.
Jag har fått göra en del efterforskningar för att hitta Er, men Ni kan vara lugn för att jag har gått diskret till väga.
Med utmärkt högaktning
Hans E Wiedemann

Helga läser igenom brevet en gång till, och sen ytterligare en. För varje gång hoppas hon att innehållet ska förändras, att hon missuppfattat något. Orden ”komprometterande”, ”kriminella” och ”polisen” lyser som eldskrift. 

Nyss var hennes liv enkelt. Hon är just hemkommen från en badresa med Signe, den numera vuxna dottern som alla tror är pastor Gregorius. Älskaren, som i själva verket är Signes fader, försvann redan när kärleksbarnet låg i magen. Likaså gjorde förälskelsen.

Helga har aldrig berättat sanningen för Signe. Eller för sin man Ivar, som hon har två söner med. Varför skulle hon det? Signe har det bättre som dotter till en avliden pastor, än som oäkting. Och Ivar har sina egna hemligheter … Efter att ha råkat höra ett telefonsamtal en sen kväll är Helga säker på att hennes man har en älskarinna. Och ska hon vara ärlig så fyller det henne med lättnad.

Den enda som vet vad som hänt i Helgas förflutna är hennes bästa väninna. Men nu hotas det bedrägliga lugnet. En man börjar stryka runt huset – och älskaren tar oväntat kontakt.

Helga inser att hon måste konfrontera den mystiska brevskrivaren. Det förflutna ter sig plötsligt skrämmande – och i dagboken står såklart sanningen om pastor Gregorius död …