Kommissarie Perez är tillbaka! På Orkneyöarna. I juletid …

Det är arton år sedan Svart som natten, den första deckaren om kommissarie Jimmy Perez på Shetlandsöarna fångade tusentals svenska läsare. Efter boksucéerna kom TV-serien och resten är historia. Nu träffar vi honom äntligen igen! Perez och hans familj har flyttat till en gammal prästgård på Orkneyöarna. Julen står för dörren, men det blir ingen fridfull sådan …

Orkneyöarna, december. Det är midnatt när färjan lägger till i Kirkwall, men det bekymrar inte Willow. Hon älskar att komma till öarna med båt, till och med nu med ett barn i magen och fyraårige James att ta hand om, och trots att de är försenade på grund av en tidigare storm. Vintrarna här liver upp henne. Hon njuter av den vilda blåsten och de turisttomma öarna. Att få rota familjen här. För hon och hennes man, kommissarie Jimmy Perez, har bestämt sig för att de aldrig ska flytta härifrån.

Det lyser i den gamla prästgården när hon parkerar. Hon hade väntat sig att Perez skulle sitta uppe och vänta med brasan tänd, men när hon kommer in märker hon att huset stått tomt ett tag. Om han varit hemma skulle han ha mött dem i hallen och krävt att få natta James. Jimmy Perez adopterade fjortonåriga dotter Cassie ingår också i familjen, men hon är inte heller hemma, utan ska tillbringa jullovet hos sin biologiska pappa på Shetlandsöarna.

Efter att Willow stoppat James i säng får hon förklaringen till att huset är tomt. På köksbordet har hennes man lämnat en lapp: ”Archie Stout är försvunnen och Vaila är helt ifrån sig. Jag har lyckats fixa båttransort till Westray. Jag ringer imorgon. Beklagar. Jag saknar dig och älskar dig.”

Willow, som också är polis, är van vid att någon av dem alltid behöver resa iväg. Hon förstår också varför Perez till varje pris velat ta sig över till grannön Westray.  Ariche Stout är hans närmaste vän på Orkneyöarna, kanske över huvud taget.

Nästa morgon väcks Willow av att Perez ringer. Han flämtar och kan knappt få fram ett ord. ”Det är Archie.” Han tvingar fram orden. ”Han är död.” En lång tystnad följer. ”Det ser ut som mord.”

Willow tar instinktivt befälet. Hon är inte Jimmy Perez chef, men ansvarar för alla Skottlands öar. Och nu, med ett väderomslag som isar ner alla flygplan och gör det omöjligt för kriminalarna från Glasgow att ta sig hit, vet hon att Perez är den ende på Orkney som har möjlighet att påbörja utredningen. Innan den skyldige har sopat igen spåren.

Men medan den råkalla vinterdimman tätnar och julhelgen närmar sig begås ytterligare ett mord …

Kvinnliga hjältar i Denise Rudbergs historiskt förankrade polisroman om makt, svek och mörkläggningar …

Efter Dancing Queen och Killer Queen kommer nu Denise Rudbergs tredje, fristående spänningsroman om de kvinnliga poliserna i 1970-talets Sverige. I God Save The Queen fortsätter Karin och hennes kollega Britta att nysta i bordellhärvan, medan Agneta skickas i väg på ett farligt specialuppdrag …

Männen sitter och läppjar på cognac i salongens fåtöljer när värden tar till orda. Det är snart val och dags att se om sitt hus. Som flera av de samlade vet så har det inkommit vittnesmål om otukt, och sådant skräp får inte sätta käppar i hjulet. En av gästerna invänder att det knappast är någon som tror på två småbrudar med skamfilat rykte. Dessutom är det under kontroll. Målsägande kommer inte att infinna sig till Hovrättsförhandlingarna. ”Det är hanterat.” Värden nickar och går över till problemet i polishuset, mer specifikt en kvinnlig snut: Karin Johansson, kallad Kaiser. Hon har plockat upp där den andra lämnade. Hon på snusket som så olyckligt råkade ramla framför ett tunnelbanetåg. ”Håll ögonen på Kaiser”, avslutar värden. Så ställer han sig upp och klappar i händerna. Kaffet ska snart serveras och självklart vill han bjuda sina gäster på något extra till det. Utanför hörs steg och en skara flickor, alla klädda i korta sommarklänningar och blomsterkransar, gör entré.

Karin spurtar de sista 200 meterna och känner hjärtat bulta hårt i bröstkorgen. Det är skönt att bryta den förlamande sorgen med en ordentlig löprunda. Kanske ska hon ta en promenad ner till cykelverkstaden senare och låta dem laga det läckande framhjulet. Sådant tog Bengt-Åke alltid hand om, men nu får hon vänja sig vid att klara sig själv. När hon närmar sig radhuset ser hon en välbekant gestalt som står lutad mot motorhuven på en mörkblå Saab, klädd i uniform och med mössan i handen: Rikspolischef Sven Jernfeldt.

”Jag behöver dig i tjänst redan nu”. Karin ställer ett glas hemkokt vinbärssaft på köksbordet framför sin chef och ser undrande på honom. Tydligen finns det två skäl till att hon kallas in tidigare. Dels vill Jernfeldt att hon ska hålla i utredningen av en pyroman som nu också börjat förgifta barnmatsburkar. Men det verkliga skälet är av en mer känslig karaktär. Det har inkommit nya uppgifter kring bordellverksamheten med småflickor. Övergrepp mot barn, begångna av män i maktens toppskick. Karin nickar, och funderar på om hon borde berätta att hon vet mer än chefen tror.

Några dagar senare är Karin och hennes kollega Britta på väg till Karins lantställe, där de gömt känsligt material från utredningen. De lägger inte märke till skåpbilen som följer efter …

Samtidigt brottas Agneta med sitt drickande och sitt dåliga samvete över dottern Ingrid som bor hos morföräldrarna på landet. Där finns visserligen kusinen Lasses tama gris som Ingrid är glad över att gå promenader i skogen med, men nog skäms Agneta. När hon får i uppdrag av Karin att gräva fram allt som rör koppleri i fallet mot Gammelhäxan stannar hon kvar sent på arkivet, ensam. För Agneta har sin egen agenda: att sätta dit mannen hon fruktar …